Dagens verktyg
Krejset är den sotarviska eller borste som sotaren sänker ned i rökkanalen för att borsta bort sotet från kanlens väggar. Det finns många hundra olika sortera krejs för sotaren att välja mellan beroende på vilket typ av skorsten som ska sotas, hur stor pipan är och hur hårt kanalen är nedsotad.
Ett krejs som används till böjda insatsrör eller modulskorstenar. Det har rakt ris som inte fastnar i skarvarna
Ett böjt krejs som lättare river med sig sot på vägen ned mot eldstaden. Det kan vara från 80 mm upp till 230 mm och bestå av två till sju var med ris.
Om man har två varv med ris som är böjt åt varsitt håll river den med sig sot åt båda hållen. Används om det finns mycket sot i kanalen.
När man behöver vara försiktig med kanalväggen använder man ett nylonkrejs. Det finns i olika storlekar och styvhetsgrader. Det gäller att välja rätt krejs till kanlaen – inte för kraftigt, så kan man skada kanalen – inte för mjukt, då blir det inte rent. Sotaren vet av erfarenhet vilket krejs som är lagom.
Om ett krejs är större än 250 mm i diameter kallas det för en stånka. Det används i stora skorstenar eller där flera pipor går ihop till en större kanal. Det finns stånkor som är 80 – 100 cm stora.
Innan man ska renovera en rökkanal måste det bli helt rent. Då använder man en fyrkantskrejs som trycker bort sot ända ut i hörnen. Detta sliter hårt på kanalväggarna så metoden används bara innan glidgjutning eller annan typ av renovering.
För att få rent i sidokanalerna på en kakelugn för man upp ett mindre krejs genom sidoluckorna. Det sitter på en böjbar järntråd som gör att man kan skjuta ett krejs genom en smal kanala´.
Ett böjbart skaft används tillsammans med en kakelugnspipis eller en uppstötare för att stöta krejset genom kanalen.
En uppstötare sitter på ett långt skaft och förs – som namnet säger – upp genom kanalen underifrån.
Linan är sotarens viktigaste verktyg. Den finns i olika material och varje sotare har sin favorit. Förr i tiden köpte man linor från specialiserade repslageri men nu handlar man över nätet som alla andra.
Nylonlinan är numera den vanligaste typen av lina. Den är lätt och stark och drar inte åt sig fukt eller sot.
Om man ska rensa en kanal efter soteld eller ska hålla kanalen öppen under pågående sotbrand, måste man ha en lintyp som inte brinner av. Då använder man en vanlig järnkätting (och så tjocka handskar, förstås).
Många sotare föredrar hampalinor i stället för nylon. Hampa är ett naturmaterial som är lite mjukare och lättare ann arbeta med, men drar åt sig vatten och smuts lättare.
Någon form av tyngd som sitter i änden av linan, kallas för lod. Olika typer av lod används för olika arbeten. Här har vi litat några av de vanligaste typerna av lod.
Sotarens vanligaste lod är gjort av järn. Det vägen mellan 1 – 1,5 kg
Om man vill arbeta lite tystare så kan man välja ett gummiklätt lod. Det har en järnkärna och väger också mellan 1 – 1,5 kg
Vid kartering av rökkanaler, dvs när man tar reda på vilken kanal som går till vilken eldstad, använder man ofta ett karteringslod. Det är ett mindre lod som väger 400 – 500 gram och fästs med en tunnare och smidigare lina än den man har vid sotning.
Används om pipan går snett nedåt eller om det finns böjar i kanalen där man riskerar att fastna. Ett rullod väger uppåt 2 kg eller mera.
Ett blylod som används vi mycket smala kanaler. Det är ca 40 mm i diameter och väger ca 1 kg.
Detta lod används för att spräcka stenar eller för att ta bort fågelbon. Det väger från 2,5 kg och uppåt.
Olika soters rakor och borstar används för att få ut sotet från eldstaden på ett säkert och dammfritt sätt.
Ett skrapjärn använder sotaren för att skrapa rent eldstaden från fastbränt sot och för att rensa upp inuti värmepannor.
Sotrakan har man till att skrapa ut sotet från eldstaden ner i någon form av obrännbar spann eller asklåda.
Sudden är en mjukare borste som man framförallt använder i vedspisar och mindre kaminer.
Skorstensfejarmästarna
Blåportsgatan 7
371 56 Karlskrona
Telefon 010-499 28 00
E-post info@vsot.se
© Skorstensfejarmästarna Syd AB
Integritetspolicy